Historien om Tennis

Tennis är från början en engelsk raketsport som du spelar på en rektangulär bana, från början utomhus men senare även inomhus. Spelarna skiljs åt av ett nät, antingen en mot en (singel) eller två mot två (dubbel). Spelet uppfanns 1873 av den brittiske majoren Walter Clopton Wingfield som hade den gamla rackertsporten real tennis som förebild. Det dröjde inte länge förrän spelet blev populärt och under 1880 talet fick den en stor spridning främst inom den engelsktalande världen. Första världsmästerskapet anordnades redan 1877 i Wimbledon. Därefter har tennisspelandet bara fortsatt och utövas idag av miljontalsvärlden över.

En mer fartfyllt spel är krocket

När Walter Clopton Wingfield uppfann spelet var tanken att skapa ett lättillgängligt utomhusspel som skulle passa både damer och herrar samt lite mer fartfylld än vanliga krocketspelet. Från början kallade han sporten för ”Sphairistike” som på grekiska betyder bollspel, men bytte sedan till lawn-tennis. Liknande spel baserade på bollspel med eller utan racket hade några årtionden innan funnits runt om i England, men förebilden hade faktiskt sitt ursprung i andra länder. I Spanien till exempel fanns ett spel vid namn pelota som påminner om modern tennis.

Dagens tennis börjar ta form

Wingfield hämtade mycket inspiration till sitt nya utomhusspel från real tennis, som sedan medeltiden spelats inomhus i speciella bollhus. Han började sedan att marknadsföra sitt nya spel som en ”portabel bana för spel av det uråldriga spelet tennis”. 1874 fick han patent på sin nya uppfinning som bland annat beskrevs som en mobil timglasformad bana där banhalvorna delas av ett högt nät. Spelet såldes sedan förpackat i en trälåda med dels instruktioner om hur banan skulle anläggas, rep för att markera ut banan samt ett högt nät som avskilde banhalvorna. Ett antal bollar och en regelbok fanns även i lådan, fyra tennisrackets av trä kunde du köpa till.

Denna modell spred sig snabbt i England och när Wingfields patent gick ut 1877 gick man ifrån de mobila banorna och anlade istället fasta rektangulära banor. Reglerna moderniserades och liknade mer dem som vi har idag. Samma år anordnade man det första nationella mästerskapet, Wimbledonmästerskapen där deltagar- och publikavgifter skulle finansiera en gräsklippare. Efter denna tävling såg man över reglerna och banans mått ändrades, till nästan i princip likadana som gäller än idag.

Första kvinnliga Wimbledonmästerskapet

1884 fick även kvinnor deltaga i Wimbledonmästerskapen och den första att segra blev Maud Watson som besegrade sin syster i finalen. Den ursprungliga idén som Wingfield hade var att spelet skulle spelas utomhus på en gräsbana, vilket var mindre praktiskt i längden. Gräsbanorna är dels dyra att hålla i bra skick, behov av att spela inomhus fanns vid den mörka och kalla delen av året. Därför prövades ett antal olika typer av underlag som grus, cement, trä och kanvas samt inomhus och utomhusbanor.

Redan under 1800-talet så fick spelet spridning utanför England, främst i den engelsktalande världen. Därefter kom tennisen även till Frankrike och Japan. I Sverige kom spelet under 1880-talet och den tennisintresserade kronprinsen Gustaf, därefter kung Gustraf v startade 1896 Kronprinsens Lawn –tennisklubb. Från 1896 döptes den om till Kungliga lawn-tennisklubb och därefter, 1906 bildades svenska lawn-tennisförbundet.

Tennis_racket_owned_by_Gerald_R._Ford